VÄGEN HEM

Foto:Heads and Tails

Jag vet att alla de dagar som kommer och går är livet. Speciellt mycket på vardagseftermiddagarna när jag äntligen får gå drygt två kilometer mitt i naturen för att träffa vår femåring och treåring. Jag älskar mitt jobb men att bryta upp från datorn eller avsluta möten för den här upplevelsen är höjdpunkten på dagen.     

Foto: Heads and Tails

Min man lämnar oftast barnen efter välling, kramar och Bolibompa och jag hämtar dem. Jag tycker att det är ett perfekt upplägg. Vägen till förskolan är fantastisk. Jag passerar en vacker kyrkogård, går på en cykelväg bredvid skogen och skymtar Vänern i norr innan jag öppnar grindarna till en av de bästa förskolor jag upplevt. Där möts jag först av en energisk, glad treåring som skriker av förtjusning när hon upptäcker mig. Storebror leker oftast på baksidan. Han blir inte längre lika överraskad av att se mig. Inte heller springer han och slänger sig i min famn varje dag. Helst vill han leka kvar med kompisarna och jag är överlycklig för det. Samtidigt undrar jag var min bebis tog vägen. Borta är de runda kinderna och det spontana, öronbedövande "maaaaaaammaaaaaa".

Foto: Heads and Tails

Foto: Heads and Tails

Jag kan vara flexibel med mina arbetstider och vi har därför förmånen att kunna hämta relativt tidigt. På vägen hem har vi inte bråttom. Ibland vill barnen gå på stenmuren, leka i vattenpölar eller leta tomburkar som de vet kan omvandlas till tuggummin i affären. Våra barn har förstått att metallen är värdefull. Att de går att stoppa in en automat som spottar ut en lapp som man ger till kassören. Där rasslar det till i en maskin och ut trillar mynt som går att stoppa i tuggummiautomaterna. Magi! Femåringen är intresserad av siffror och varje gång de samlat burkar och flaskor vill han räkna ut hur många han och lillasyster får vardera. Häromdagen samlade de nio burkar och med en självklarhet utbrast han "Då får jag fyra tuggummin, syster fyra och sen blir det ett över". Vardagspedagogik när den är som allra roligast.

Att diskutera med dem och lyssna på deras funderingar är himla häftigt. Jag förundras alltid över deras ständiga nyfikenhet och energi. Snart cyklar de själva till skolan och jag kommer inte promenera de drygt två kilometrarna till förskolan varje dag. Jag försöker njuta varje sekund av de här dagarna. Av de små benen som alltid är i rörelse, av de vakna ögonen som registrerar allt som finns i skogen, av frågorna om mossa och djur.

Ibland ser hämtningarna annorlunda ut. Läs om snöstorm och låga blodsockernivåer, alltså den andra sidan av myntet, här.

Det är många som hittat hit, speciellt efter gårdagens fina artikel i Värmlands morgontidning NWT. Vi tycker att det är fantastiskt och hoppas att ni gillar vad vi skriver. På tisdagar och fredagar uppdaterar vi vår blogg. Så tills nästa vecka önskar vi er riktigt fina dagar!

Vägen i vintras. Foto: Heads and Tails.