KOSTER

I helgen nattade jag barnen i ett vackert rum på underbara Koster. Vi hälsade på vänner och fick bo i en nybyggnad. Rummet var vitmålat och öppet ända upp i nock med stora fönster som vette ut mot havet. På väggarna hängde fantastisk fotokonst. Vår kompis hade fångat något så överflödigt som blåmusslor på ett enkelt, vackert sätt och tavlorna passade perfekt in i rummet. Västkusten är otroligt vackert. Jag älskar blå- och gråskalan som syns i naturen, det lite karga, rena och avskalade.

Fotokonst av Lipkin.

Vi drack kaffe i omsorgsfullt målade koppar och åt goda middagar på gammalt, omaka, fint porslin som lämnats kvar när vännernas föräldrar köpte huset. Vår kompis är inte bara en fantastisk fotograf utan också mycket bra på att laga mat så vi har blivit serverade vällagade, utsökta luncher och middagar.

Barnen var fulla av energi, plockade musslor, fiskade krabbor hela dagarna och blev barnsligt förtjusta när de fick varsin PEZ-behållare till lördagsgodis. Vi turades om att ta löpturer på ön i värmande sol och adrenalinet av utsikten bar mig så att rundorna kändes fjäderlätta. På söndagen avslutade jag turen med årets första bad. En annan eftermiddag gick jag före hem till huset från stranden och la mig i en solstol med utsikt över havet. Där nickade jag till i värmen. Att slumra i solen och att bada efter en löptur är svårslaget.

När jag låg där i rummet och såg det unika ljuset, som aldrig försvinner på sommaren, bakom flortunna gardiner kände jag mig så oändligt rik. På varsinn sida om mig låg våra barn med rödrosiga kinder och sommarskrubbsår på knäna, utmattade av frisk havsluft och värme. Det fanns ingenting som skavde i bröstet just då. Jag befinner mig på en plats i livet där det känns som om allt har fallit på plats. Vi har landat efter åratal utomlands och byggt bo. Våra barn har slutat med blöja, de kan gå och uttrycka sig och har ett någorlunda vettigt konsekvenstänk. Vi behöver inte hovra över dem dygnet runt och det skapar en frihetskänsla som är välbehövlig. Jag har startat ett företag där jag är min egen chef. Det går bättre än förväntat. Jobbet tar aldrig slut men det är jag som bestämmer vad, när och hur allt ska göras. 

Där fanns ingen annanstans jag ville vara när jag låg där i sängen med måsarnas skrik utanför. Jag tror också att jag har sommaren att tacka för den känslan. Nu är det enkla livet utan strumpor här och jag tackar och bockar och fantiserar om hur jag skulle inreda ett framtida drömsommarhem på karga klippor i Bohuslän. Inredningen skulle passa ihop med färgerna utanför fönstret och väggarna skulle tapetseras med fotokonst av vår begåvade vän.

Läs om den andra sidan av myntet här.