HELLO MISS

Vi är i London igen, för London Design Week. Staden som känns som vårt andra hem. För exakt femton år sedan flyttade vi hit första gången tillsammans med två av våra bästa vänner. Vi var drygt tjugo, jobbade i butik, följde Sex & the City slaviskt, tre av oss var singlar och vi kände oss som Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. Varenda händelse analyserades i timmar och vi skrattade hysteriskt varje kväll. Vi låg dubbelvikta när vår kompis berättade att hon sagt tills sin högste chef att hon glömt sina trosor på hans kontor. I själva verket hade personalen provat nya arbetskläder och hon hade glömt sina nya byxor på hans kontor. Med röda kinder svarade han sammanhållet och brittiskt: "In this country pants means underwear love".

With pants on.

Klara, färdiga, gå!

Herregud var livet var lätt att leva! Idag funderar vi på vad vi gjorde med all tid. Vi ägnade timmar på yta och fåfänga. Vi hann vi raka benen varannan dag och sminka oss omsorgsfullt.  Lånade kläder av varandra och provade outfits i det oöndliga. Vi var unga, fria, snygga och odödliga. Än fanns inga spår av vaknätter och amning.

Våra gamla hoods i Docklands.

Den här helgen ska vi kombinera jobb med skratt och goda middagar. Vi ska möta upp våra bästa vänner för att återuppleva London, som ett slags femtonårsjubileum. Det ska bli underbart att skåla och catch up. Den här gången har vi råd att äta ute. Vi kan ta en drink på en bar istället för att dricka billigt vin i vår lägenhet. Vi kan ta det lugnt och slippa jaga efter en bättre, mer spännande tillvaro. Vi är i mitten av livet och är nöjda och lyckliga över att ha lockhåriga små underverk och vår Aidan därhemma som väntar. Ibland känns det bara befriande att närma sig fyrtio.

Läs om den andra sidan av myntet här.

Ha en trevlig helg! Det ska vi!