HÖGVILT PÅ HEMNET

För 12 år sen hoppade jag för första gången iland på Skaftö och upplevde det lilla samhället Fiskebäckskil. Jag promenerade på kullerstensgatorna och pekade på byggnad efter byggnad och sa till min pojkvän att det var ett potentiellt sommarhus. Stockrosor trängdes med lavender mot fasaderna på skepparhusen som är utsmyckade med vackra detaljer. Det kändes som att ha hoppat iland i en Astrid Lindgren-saga. Efter första vistelsen där sa jag till min pojkvän att det var stället vi skulle gifta oss på. Sex år senare gick jag upppför altargången i Fiskebäckskils kyrka och nu har vi också säkrat gravplatser with a view.

Mina svärföräldrar äger en sjöbod med tillhörande brygga. Min mans fars släkt härstammar från ön och han har metat krabbor där varje sommar sedan han föddes. Nästan varje sommar sedan vinternatten vi möttes har vi tillbringat någon eller några veckor i Fiskebäckskil. Vi har tagit morgondopp från bryggan, ätit frukost i solskenet, joggat i det vackra naturreservatet, tagit båten ut till skärgårdsöar och käkat middagar med min mans gamla "sommarkompisar". Det har varit fritt från måsten och val och fyllt av lugn och ro, flip flops på fötterna och saltvatten i håret. Tallriksmodellen har fått ge vika för en glass om dagen och jag är fast övertygad om att Fiskebäckskil är paradiset på jorden. Ingen annanstans i hela världen har lika vackert ljus, solnedgångar eller behagliga färger. Det finns ingen konkurrens. Ingen alls.

I år spenderade vår femåring några dagar ensam med farmor och farfar i sjöboden. Han blev bortskämd med krabbfiske, båtturer, golfspelande, glassätande och kärlek. När vi sen kom dit tog farföräldrarna med vår yngsta till stan så att vi fick några dagar i sjöboden med ett endast ett barn. Vi prickade in den bästa högsommarvärmen och dagarna flöt ihop. Vår femåring plockade snäckor som han limmade fast på tändsticksaskar och sålde på kullerstensgatan. Han fick blodad tand, köpte fler och sålde igen och igen. Stursk stod han ensam uppe på gatan och tog betalt, växlade och berättade att han gjort askarna själv. Jag nästan grät en skvätt över att han blivit så stor och och över alla snälla människor som kom förbi för att samtala med en liten pojk. En liten pojk med ett begynnande affärstänk. 

Vi vände på dygnet och gjorde av med lönen på glass. Jag blev kär i Harry Hole för åttonde gången och sömnen var som den brukar på den ön. Jag sov som ett barn och kände mig utvilad varje morgon.

Att spendera tid på Skaftö varje år gör mig lycklig ända in i själen. En dag vill jag inreda ett eget skärgårdshus där. Tills dess kan jag bara fantisera om hur jag ska plocka in naturens färger i inredningen. Jag tänker vitt, beige, blått och grått tillsammans med lergods och glas och massor av vaser med blommor jag plockar in från rabatten. Jag ser redan fram emot solbrun hud mot gråblå klippor och havsluft nästa år igen.

Läs om den andra sidan av myntet här.