HELLO MISS

Vi är i London igen, för London Design Week. Staden som känns som vårt andra hem. För exakt femton år sedan flyttade vi hit första gången tillsammans med två av våra bästa vänner. Vi var drygt tjugo, jobbade i butik, följde Sex & the City slaviskt, tre av oss var singlar och vi kände oss som Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha. Varenda händelse analyserades i timmar och vi skrattade hysteriskt varje kväll. Vi låg dubbelvikta när vår kompis berättade att hon sagt tills sin högste chef att hon glömt sina trosor på hans kontor. I själva verket hade personalen provat nya arbetskläder och hon hade glömt sina nya byxor på hans kontor. Med röda kinder svarade han sammanhållet och brittiskt: "In this country pants means underwear love".

With pants on.

Klara, färdiga, gå!

Herregud var livet var lätt att leva! Idag funderar vi på vad vi gjorde med all tid. Vi ägnade timmar på yta och fåfänga. Vi hann vi raka benen varannan dag och sminka oss omsorgsfullt.  Lånade kläder av varandra och provade outfits i det oöndliga. Vi var unga, fria, snygga och odödliga. Än fanns inga spår av vaknätter och amning.

Våra gamla hoods i Docklands.

Den här helgen ska vi kombinera jobb med skratt och goda middagar. Vi ska möta upp våra bästa vänner för att återuppleva London, som ett slags femtonårsjubileum. Det ska bli underbart att skåla och catch up. Den här gången har vi råd att äta ute. Vi kan ta en drink på en bar istället för att dricka billigt vin i vår lägenhet. Vi kan ta det lugnt och slippa jaga efter en bättre, mer spännande tillvaro. Vi är i mitten av livet och är nöjda och lyckliga över att ha lockhåriga små underverk och vår Aidan därhemma som väntar. Ibland känns det bara befriande att närma sig fyrtio.

Läs om den andra sidan av myntet här.

Ha en trevlig helg! Det ska vi!

HÖGVILT PÅ HEMNET

För 12 år sen hoppade jag för första gången iland på Skaftö och upplevde det lilla samhället Fiskebäckskil. Jag promenerade på kullerstensgatorna och pekade på byggnad efter byggnad och sa till min pojkvän att det var ett potentiellt sommarhus. Stockrosor trängdes med lavender mot fasaderna på skepparhusen som är utsmyckade med vackra detaljer. Det kändes som att ha hoppat iland i en Astrid Lindgren-saga. Efter första vistelsen där sa jag till min pojkvän att det var stället vi skulle gifta oss på. Sex år senare gick jag upppför altargången i Fiskebäckskils kyrka och nu har vi också säkrat gravplatser with a view.

Mina svärföräldrar äger en sjöbod med tillhörande brygga. Min mans fars släkt härstammar från ön och han har metat krabbor där varje sommar sedan han föddes. Nästan varje sommar sedan vinternatten vi möttes har vi tillbringat någon eller några veckor i Fiskebäckskil. Vi har tagit morgondopp från bryggan, ätit frukost i solskenet, joggat i det vackra naturreservatet, tagit båten ut till skärgårdsöar och käkat middagar med min mans gamla "sommarkompisar". Det har varit fritt från måsten och val och fyllt av lugn och ro, flip flops på fötterna och saltvatten i håret. Tallriksmodellen har fått ge vika för en glass om dagen och jag är fast övertygad om att Fiskebäckskil är paradiset på jorden. Ingen annanstans i hela världen har lika vackert ljus, solnedgångar eller behagliga färger. Det finns ingen konkurrens. Ingen alls.

I år spenderade vår femåring några dagar ensam med farmor och farfar i sjöboden. Han blev bortskämd med krabbfiske, båtturer, golfspelande, glassätande och kärlek. När vi sen kom dit tog farföräldrarna med vår yngsta till stan så att vi fick några dagar i sjöboden med ett endast ett barn. Vi prickade in den bästa högsommarvärmen och dagarna flöt ihop. Vår femåring plockade snäckor som han limmade fast på tändsticksaskar och sålde på kullerstensgatan. Han fick blodad tand, köpte fler och sålde igen och igen. Stursk stod han ensam uppe på gatan och tog betalt, växlade och berättade att han gjort askarna själv. Jag nästan grät en skvätt över att han blivit så stor och och över alla snälla människor som kom förbi för att samtala med en liten pojk. En liten pojk med ett begynnande affärstänk. 

Vi vände på dygnet och gjorde av med lönen på glass. Jag blev kär i Harry Hole för åttonde gången och sömnen var som den brukar på den ön. Jag sov som ett barn och kände mig utvilad varje morgon.

Att spendera tid på Skaftö varje år gör mig lycklig ända in i själen. En dag vill jag inreda ett eget skärgårdshus där. Tills dess kan jag bara fantisera om hur jag ska plocka in naturens färger i inredningen. Jag tänker vitt, beige, blått och grått tillsammans med lergods och glas och massor av vaser med blommor jag plockar in från rabatten. Jag ser redan fram emot solbrun hud mot gråblå klippor och havsluft nästa år igen.

Läs om den andra sidan av myntet här.

HONGKONG

Den häftigaste stadssilhuetten jag någonsin sett innehåller inte Empire State Buildning. Den visuellt coolaste staden är utan tvekan Hongkong. Bakom alla mäktiga skyskrapor tornar gröna berg upp sig och på toppen skymtar Victoria Peak. På kvällen är byggnaderna ljussatta så att hela staden liknar ett tropiskt tivoli. Det är häftigt att komma in till hamnen från en dags båttur och se hur byggnaderna blinkar ikapp. 

Vårt kvarter.

Jag skrev min magisteruppsats i Hongkong. Efter det fick jag jobb på Sveriges generalkonsulat där jag jobbade med bland annat migrationsfrågor, passhantering och webben. Jag utbildade mig med ett par kurser på UD vilket var väldigt givande. Kontoret låg då mitt i stan, mitt emot Mandarin Oriental. Vissa dagar var jag tvungen att stanna upp efter jobbet för att bara titta på utsikten. Speciellt vid jul när kineserna hade pyntat varenda kvadratmilimeter av stan. Utanför mitt fönster hade de satt upp smakfullt pynt och rest en gigantisk julgran. 

Jag gillar inslag av asiatisk inredning i hem. Vissa lägenheter som vi såg tog andan ur mig och de som bodde där hade verkligen lyckats kombinera en stilren, nordisk inredning med asiatiska inslag. Samma sak med vissa restauranger och barer som mixade stilar med ett mycket gott resultat. 

 

Utsikten från kontoret.

Jag och min man njöt av middagar och resor runtom i Asien. Jag boardade plan var och varannan vecka och fick se större delen av Fjärran Östern. Vi åt ute nästan varenda kväll och träffade vänner på barer och stränder. Förutom jobbet så fanns det inga andra tider att passa, inga barnmatsburkar att värma eller vällingar att blanda. Vi levde ett enkelt liv, åkte ut till öar, hikade, shoppade och tog turer med djonker. Ibland drömmer jag mig tillbaka till skyskraporna, myllret av människor och utsikten över vattnet från lägenheten på tjugoandra våningen. Men mest av allt saknar jag mixen av människor från hela världen. 

Läs om den andra sidan av myntet här. Trevlig helg!

KOSTER

I helgen nattade jag barnen i ett vackert rum på underbara Koster. Vi hälsade på vänner och fick bo i en nybyggnad. Rummet var vitmålat och öppet ända upp i nock med stora fönster som vette ut mot havet. På väggarna hängde fantastisk fotokonst. Vår kompis hade fångat något så överflödigt som blåmusslor på ett enkelt, vackert sätt och tavlorna passade perfekt in i rummet. Västkusten är otroligt vackert. Jag älskar blå- och gråskalan som syns i naturen, det lite karga, rena och avskalade.

Fotokonst av Lipkin.

Vi drack kaffe i omsorgsfullt målade koppar och åt goda middagar på gammalt, omaka, fint porslin som lämnats kvar när vännernas föräldrar köpte huset. Vår kompis är inte bara en fantastisk fotograf utan också mycket bra på att laga mat så vi har blivit serverade vällagade, utsökta luncher och middagar.

Barnen var fulla av energi, plockade musslor, fiskade krabbor hela dagarna och blev barnsligt förtjusta när de fick varsin PEZ-behållare till lördagsgodis. Vi turades om att ta löpturer på ön i värmande sol och adrenalinet av utsikten bar mig så att rundorna kändes fjäderlätta. På söndagen avslutade jag turen med årets första bad. En annan eftermiddag gick jag före hem till huset från stranden och la mig i en solstol med utsikt över havet. Där nickade jag till i värmen. Att slumra i solen och att bada efter en löptur är svårslaget.

När jag låg där i rummet och såg det unika ljuset, som aldrig försvinner på sommaren, bakom flortunna gardiner kände jag mig så oändligt rik. På varsinn sida om mig låg våra barn med rödrosiga kinder och sommarskrubbsår på knäna, utmattade av frisk havsluft och värme. Det fanns ingenting som skavde i bröstet just då. Jag befinner mig på en plats i livet där det känns som om allt har fallit på plats. Vi har landat efter åratal utomlands och byggt bo. Våra barn har slutat med blöja, de kan gå och uttrycka sig och har ett någorlunda vettigt konsekvenstänk. Vi behöver inte hovra över dem dygnet runt och det skapar en frihetskänsla som är välbehövlig. Jag har startat ett företag där jag är min egen chef. Det går bättre än förväntat. Jobbet tar aldrig slut men det är jag som bestämmer vad, när och hur allt ska göras. 

Där fanns ingen annanstans jag ville vara när jag låg där i sängen med måsarnas skrik utanför. Jag tror också att jag har sommaren att tacka för den känslan. Nu är det enkla livet utan strumpor här och jag tackar och bockar och fantiserar om hur jag skulle inreda ett framtida drömsommarhem på karga klippor i Bohuslän. Inredningen skulle passa ihop med färgerna utanför fönstret och väggarna skulle tapetseras med fotokonst av vår begåvade vän.

Läs om den andra sidan av myntet här.

SAN FRANCISCO

Hösten 2002 knatade jag upp och ner för branta kullar, njöt av viktoriansk och modern arkitektur, tog utflykter till vindistriken i Napa Valley och spelade sällskapsspel på ett mysigt café vid Chestnut Street. Min löprunda var fantastisk, en av mina favoriter. Jag sprang längs stranden till Golden Gate, tog i bron och vände tillbaks. Jag pluggade medie- och kommunikationsvetenskap och bodde med min pojkvän (numer man) i the Marina District. Eftersom han tagit en MBA så hade han arbetstillstånd i ett år. Vi hade tur som hittade en lägenhet i den otroligt mysiga och pittoreska stadsdelen som ligger öster om Golden Gate. Lägenheten var möblerad och hade potential, den hade burspråk med spröjsade fönster och trägolv. Den låg på andra våningen och utanför stod ett stort, vackert träd. Som alltid tänkte jag ut hur jag skulle inreda om lägenheten varit min. 

Innan vi åkte hem till Sverige hyrde vi en bil och körde den klassiska sträckan Highway 1. Det var obeskrivligt vackert och vi stannade i surfparadiset Santa Cruz, lilla Carmel (där Clint Eastwood varit borgmästare) och upplevde dramatiska vyer i Big Sur där Santa Lucia-bergen möter Stilla havet. Vi stannade även i Santa Barbara. Det gillade vi så mycket att vi var kvar någon dag extra. Efter det bar det av till Los Angeles en kortis. I fashionabla semesterorten Palm Springs badade vi i pooler och tog foton av palmer som brunnit. Min man tog ett fantastiskt foto av det som vi förstorat och efter snart tolv år åker det upp på väggen. Efter Palm Springs åkte vi vidare till glittrande Las Vegas och sedan drog vi efter andan vid världsarvet Grand Canyon. Vi hann också med en nationalpark där vi vandrade bland de enorma träden amerikansk sekvoja, som också kallas reedwood. Det var alldeles fantastiskt att åka sträckan från San Francisco till Los Angeles, det är en av de vackraste kuststräckor jag upplevt. Jag kan verkligen rekommendera att hyra en bil och åka Highway 1. Utan små barn vill jag tillägga. Favoriten var Santa Barbara och de små, pittoreska samhällena som Carmel.

Highway 1

San Francisco är en underbar stad och den kan jag rekommendera att åka till. Ta gärna spårvagn när ni är där, det är ett skönt sätt att spana in staden på. The Marina District är väl värt ett besök och om the Chestnut Street fortfarande är lika charmigt som när vi bodde där så är det otroligt mysigt att vandra runt bland husen vid vattnet. Andra ställen att rekommendera är hippiekvarteren från 60-talet Haight-Ashbury som är min mans favoritområde. Där hittar man bohemiska affärer och mycket second hand. Shopping finner man annars i området runt Union Square. Berkley, som ligger öster om bukten vill jag också rekommendera att uppleva. Där ligger bland annat Berkely University och stället har en avslappnad, skön atmosfär som de flesta universitetsområden präglas av. San Francisco Museum of Modern Art (SFMOMA) är ett givet stopp om museum står på agendan. Den uppseendeväckande byggnaden är ritad av en schweizisk arkitekt, Mario Botta. Det finns tusentals saker att göra i San Francisco men bäst är att insupa atmosfären och vandra gata upp och gata ner. Eller hoppa på spårvagnen om benen är för trötta. 

Läs om den andra sidan av myntet här. Vi uppdaterar bloggen på fredag igen.